|
Kära Lotta, min älskade fru 
Vem kunde tro att vi skulle sitta här och ha det här samtalet. Inte jag i alla fall. Om det är något du har gett mig så är det tro och hopp om att allt löser sig. En egenskap jag inte besitter i vanliga fall. Jag har hoppats och hoppas fortfarande så innerligt att allt ska bli som vanligt igen men någonstans inser jag nu att jag får ta tillvara på varje ögonblick som vi får tillbringa tillsammans oavsett hur saker och ting utvecklas. Jag har haft äran och privilegiet att få leva tillsammans med dig i snart 13 år. Det är en alldeles för kort tid för mig och jag vill bara ha mer. Jag har inte sagt det så ofta men jag är så stolt att jag fått leva ihop med dig. Att du valde att dela din glädje och sorg med mig. Det är en obeskrivlig stolthet att få bli en del av din familj, att ha åtnjutit den värme, kärlek och omtanke som finns i din släkt. Att få känna sig som en del av denna underbara familj och fått känna sig omtyckt är inget jag varit bortskämd under mina unga år. De minnen vi har tillsammans förblir ett monument över vår tid tillsammans. En sorts tidlös beskrivning av hur en långvarig och kärleksfull relation ska se ut. Alla våra äventyr och upplevelser rinner ihop till en flod av minnen som är de finaste minnen man kan tänka sig ha. Om folk visste vad vi har tillsammans skulle de bli gröna av avund. Tänk att vi under bara 13 år byggt upp något som jag känner kan ta en livstid för många andra att bygga upp. För mig är det ett tecken på att vi hörde ihop det var vi och vi skulle bara vara ihop. Du gav mig något som förändrat mig som människa. Du gav mig en bit av dig själv. Du planterade ett frö i mig som vuxit under alla år, om än sakta, men har nu blommat ut till en planta av tro och hopp som gjort mig till en annan människa än när vi först träffades. Det är en obeskrivlig förmåga du besitter som alla fått ta del av. Vi har varit bortskämda att få leva tillsammans med dig. Det finns ingen annan som kan mäta sig med den kärlek och omtanke som du spritt omkring dig. Det är så mycket jag vill få sagt som jag alltid velat säga men som på något sätt aldrig blivit sagt. Jag vet inte om du inser hur starkt bandet är mellan oss. Inte ens jag själv har förstått detta förrän under det senaste halvåret. Vilket kan te sig märkligt men det är väl så, när prövningarna är stora så blir banden mellan oss som starkast. När jag ringt runt till alla underbara människor så målas en bild upp av din storhet. Din kärlek, omtanke och glädje som du spritt reflekteras plötsligt tillbaka som ett starkt sken och man blir bländad av alla de egenskaper du spritt omkring dig. Du är trots dina kroppsliga besvär en stor ledare som leder sin flock genom de starkaste stormar och lyser som den starkaste fyren i ett stormande hav. Alla hittar fram till dig och din trygga famn. Du har fångat upp oss när vi fallit och burit oss till säkerhet. Din varma trygga famn håller många människor varma i vintermörkret. I dessa stunder av mörker så finns det många saker jag vill säga. En av många saker jag skulle vilja säga är att var inte rädd. Jag finns här, dina barn finns här, din familj finns här, dina vänner finns här. Vi finns alla här för att fånga upp dig nu när du har det som jobbigast. Det är vår tur nu. Det är vi som står i skuld till dig och dina egenskaper. Lilla Lotta, jag älskar dig och det är en obeskrivlig sorg som plågar mig att se dig gå igenom detta. Snälla Lotta lämna oss inte utanför detta utan låt oss bära en del av denna smärta du går igenom så du inte bär detta själv. Låt oss finnas där i dina mörkaste stunder. Låt oss känna att vi fanns där, såsom du funnits där hos oss. Det finns inget mer smärtsamt än att se dig gå igenom detta och veta att du kanske försöker skärma oss från detta, för att skydda oss från denna ondska. Det finaste jag kan tänka mig är att finnas där för dig i de mörkaste av stunder. Att veta att vi kunde vara där för dig såsom du varit där för oss. Jag älskar dig av hela mitt hjärta, min lilla Lotta. Din älskade man |